Det finns naturligtvis alltid flera perspektiv av en sak, men från Kunstakademiets och Det kunstfaglige fakultetens sida framstår processen som allt för forcerad. Den knappa tid som lagts ned i arbetet har föranlett en bekväm metodik som tagit sin utgångspunkt i schematiska perspektiv med allt för mycket distans till den faktiska verksamheten med forskning ochundervisning.
Att lägga om organisationen för ett universitet är givetvis ingen enkel uppgift, få miljöer är så präglade av tradition, uppfattningar om ägarskap och identitet. Att ett arbete med att omorganisera universitetsstrukturen river upp känslor är väntat men i fallet med UiTs process bör trots allt något mer eftertanke beträffande metod, syften och utfallges.
Som ett led i arbetet med omorganisationen fick NIFU uppdraget att analysera hur UiTs nuvarande system med lednings- nivåer påverkar implementering av strategier och övrigverksamhet.
NIFU lyfte i korthet fram tre huvuddrag i den nuvarande organisationen som skapar interna olikheter i UiTs struktur: små och stora fakultet, centrum och periferi,samt högskola och universitet. Underförstått skapar dessa olikheter problem, bland annat genom hur enheter representeras vid möten med ledningen, att universitetet är geografiskt utspritt (märk väl att det är NIFU själv som pekar ut enheter
