Tord Berglundh
Professor, odont dr, ötdl, Avd för parodontologi, Inst för odontologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, Sverige
Odd Carsten Koldsland
Försteamanuens, PhD, specialisttandläkare (parodonti), Avd for periodonti, Inst for klinisk odontologi, Det odontologiske fakultet, Universitetet i Oslo, Norge
Morten Grauballe
Tdl, PhD, Sektionen for Parodontologi og Mikrobiologi, Odont inst, Københavns universitet, København, Danmark
Periimplantära sjukdomar är vanliga problem inom tandvården och riktlinjer för hur man ställer diagnos för tillstånden periimplantär hälsa, periimplantär mukosit och periimplantit efterfrågas av vårdgivare. I denna översikt understryks betydelsen av den nya klassificeringen av periimplantära sjukdomar från 2017 World Workshop, och vårdgivare får råd om hur man tillämpar klassificeringen i tandvården och hur man diagnostiserar tillstånden. Förbättrade rutiner för diagnos kommer att bidra till tidig upptäckt av sjukdomarna och därigenom underlätta omhändertagandet.
Kliniska undersökningar inom tandvården omfattar bedömningar av tillstånd i vävnader som omger tänder och tandimplantat. I första hand syftar undersökningen till att skilja mellan hälsa och sjukdom men ska dessutom ligga till grund för en adekvat diagnos av tillståndet. Även om det finns väletablerade kriterier för diagnostik av parodontal hälsa och sjukdom runt tänder, har liknande principer avseende tillstånden i periimplantära vävnader historiskt sett varit mindre erkända.
En ny klassificering av periimplantära sjukdomar fastställdes vid 2017 World Workshop on Classification on Periodontal and Peri-implant Diseases and Conditions (1). Även om det var första gången en World Workshop on Periodontology diskuterade tillstånd i periimplantära vävnader hade definitioner av periimplantära sjukdomar tidigare presenterats vid European Workshops on Periodontology. Begreppet definition är dock ofullständigt och leder ofta till missförstånd. Det finns således ett behov av att göra en distinktion mellan uttrycken sjukdomsdefinition och klinisk definition. En sjukdomsdefinition är beskrivande och presenterar sjukdomens typiska egenskaper, medan en klinisk definition fungerar som en riktlinje för klinisk bedömning av tillståndet, det vill säga diagnosen.
Både sjukdomsdefinitioner och kliniska definitioner för periimplantär hälsa, periimplantär mukosit och periimplantit presenterades vid 2017 World Workshop. De viktigaste delarna av kliniska definitionerna är blödning vid sondering (BoP) och benförlust mätt på röntgenbilder. BoP är det viktigaste verktyget för att skilja mellan frisk och inflammerad periimplantär mukosa, medan benförlust används för att särskilja periimplantär mukosit från periimplantit. Det är viktigt att påpeka att omfattningen av benförlust i detta sammanhang bör överstiga eventuella förändringar av bennivån som kan ha uppkommit till följd av en tidig benremodelleringsprocess efter implantatinstallation.
Denna översiktsartikel fokuserar på hur man tillämpar den nya klassificeringen i tandvården och hur man ställer diagnos för tillstånden med och utan tillgång till tidigare undersökningsdata.
Validiteten av bedömningar baserade på sondering runt tandimplantat diskuteras och en uppdatering ges beträffande sjukdomarnas prevalens och riskfaktorer.
Friska periimplantära vävnader
Definitionen av periimplantär hälsa är grundläggande för förståelsen av periimplantär sjukdom eftersom avvikelser från hälsokarakteristika kan vägleda vårdgivaren till att upptäcka patologi. Kliniska och histologiska kännetecken på periimplantär hälsa som presenterats i prekliniska in vivo-studier och i analyser av mänskligt biopsimaterial redovisades i en översiktsartikel av Araújo & Lindhe (2). Det finns väsentliga strukturella skillnader mellan parodontala och periimplantära vävnader, vilket illustreras av avsaknaden av rotcement och parodontalligament i de vävnader som omger tandimplantat.
Dessa skillnader härrör från bildandet av vävnaderna, som för det parodontala fästet sammanfaller med tandutvecklingsprocessen. Periimplantära vävnader bildas å andra sidan som ett resultat av en sårläkningsprocess, som så småningom resulterar i osseointegrering och en periimplantär slemhinneförslutning mot implantatet. Insikten av strukturella skillnader mellan parodontala och periimplantära vävnader är också viktig för förståelsen av skillnader i sjukdomsprogression eftersom avsaknaden av rotcement och parodontalligament resulterar i en nedsatt förmåga att kapsla in den inflammatoriska lesionen i den periimplantära sjukdomsprocessen.
En sammanfattning av egenskaper och kliniska definitioner för periimplantär hälsa presenterades i en konsensusrapport från Word Workshop 2017 (1). Friska periimplantära vävnader kännetecknas av frånvaron av synl